Vad var det de sa ?
Där bäcken slutat porla och frosten tar vid,
där ska du finna det.

Vad var det de sa?
Där skratten dör ut och tystanden tar vid,
där ska du finna det.

Vad var det de sa?
Där ljuset släckas och skuggorna tar vid,
där står jag.

Ännu en dag på jobbet,
ännu en dag av livet.

Fyll inte livet med år utan åren med liv ?

Det är skitjobbigt.
Särskilt när det blir mörkt.
Jag kan inte sluta tänka,
jag kan inte sluta önska och jag kan allra minst sluta lyssna på migsjälv.
Ändå går tankarna i ett virrvarr och jag kan inte hitta mig själv i vimlet.
Det finns inte en chans.

Jag har inte någon som helst trygghet.
Inget och ingen.
Det enda jag har, som är mitt och inte försvinner är min Tord.
Fast, vem vet... Den där skrothögen lär inte leva länge till.
Nu känner jag mig orättvis, visst har jag vänner och visst har jag familj...
Ni finns där och det ska jag vara så glad för.
Varför kan jag inte vara glad?
Varför vet jag inte vad jag ska göra...
Hopplöst fall.

Jag vet varken ut eller in.
Yeye, den som lever får se heter det väl.
Nattinatti :*


BTW; Jävligt surt att man inte får gå på julbord imorgon. DAMN, jag vill gå med Annelie och Martina jue...
Istället får man jobba och tjäna lite kosing. Jag känner mig hungrig nu bara för det. Fan.