Sen en tid tillbaka har jag varit trött.
Försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra, bode och vill
men mitt i allt så ska man räcka till.

Det finns just nu så många vänner som jag vill träffa.
Flera från klassen som jag inte träffat på hur länge som helst.
Jag hoppas att jag får träffa en i helgen åtminstone.
SillyBilly, jag behöver dig!

Sen finns det vänner, en heartio, som utsätter sig för alltför mycket jobbigt.
Jag har sagt vad jag tycker.
Du vet hur mina ord lyder.
Sätt dig inte i samma sits igen, snälla?
För din skull vännen.
Alla människor kan inte allt, man fungerar inte i alla situationer även det är en av de bästa vännerna.
Så är det för alla.
Till och med min mamma har/har haft problem med det.
Det finns de man festar med och de men Inte festar med.
Det finns de man pratar med och de man Inte pratar med and so on...
Jag finns fortfarande kvar här.
Det var du och jag.
Jag vet hur du känner men jag kan inte allt.
Eutuxia mon ami.
Snart kan vi hoppa!


Annars; andra dagen på jobbet.
Det funkar la men Tylö är så grymt mycket bättre.
Visst att jag kan det mesta där men ändå.
Det är en annan stämning.
Det är surt när jag vet att Tiger och Kanin åker iväg på eftermiddagarna och får jobba.
Det känns tomt och ödsligt.
Och jag hatar att behöva lägga mig tidigt.
Bittert.

Det är idag en vecka tills jag sitter och kramar min pojke igen med.
EN VECKA, det kan jag nog klara.
blubb blubb